|
.
|
|
|
|
Januari 1988: Vi parkerade bilen i vägkanten mitt emot "John-Bengts" i Åkarp utanför Eket. I orörd snö pulsade vi den sista biten fram till den fyrlängade gård, där våra barn skulle växa upp. Förfallna minkhus kantade vägen upp mot gråstensstallet. Här hade man fött upp pälsdjur under en period då detta var lönsamt. Genom frostigt glas i mangårdslängans lilla kök kunde man urskilja den gamla bakugnen. Vi förstod att bakom masonite och tretex fanns ett hus med själ som väntade på att bli återupptäckt. Senare samma år bestämde jag och min blivande fru Anne-Charlotte, oss för att renovera "Oskar Thomassons i Åkarp". Obebott i min farbror Henrys ägo sedan 60-talet. Renoveringen skulle pågå 
mer eller mindre i 18 år. Här har vi samlat lite "skärvor" från den tiden.
Herr&Fru Magnusson framför bakugnen med ett stycke dörrfoder från förr med inskriptionen:B.A.P.O.S.S.D.1841.
Ulla som barn framför gården i Åkarp.
Ulla f. Thomasson och Anders Bjertner bidrog under tiden vi bodde i Åkarp med anekdoter och skröner från gården, som arrenderats av kyrkan i 6-7 generationer. Skattegården friköptes 1954. Då hade Ullas förfäder skattat till prästen i Örkelljunga i över 200 år.
Härifrån härstammar historien om Selbeck.
Namnet Selbeck har sitt ursprung i, när det för länge sedan stundade bröllop i Rya socken. Följet med brud och brudgum i lövad skrinda, färdas utmed böljande rågfält och stengärde på kyrkvägen mot Rya kyrka. Då skrindans järnskodda hjul rullar över vadstället med kullrig sten, märker varken brud eller brudgum att den silverprydda brudkronan faller och försvinner i bäcken som ivrigt rinner genom Åkarp.
 Brudparet med följe är borta sen länge medan bäcken och namnet, där sel står för silver, lever kvar. Har man tur kan man se den silverprydda brudkronan glimma till i vattnet där Silverbäcken slingrar sig ner mot Pinnån. |
Teckning av Ray gamla kyrka efter Mendelgren 1864.
Området kring Selbeck har länge varit ett utflyktsmål inte minst för skolklasser från någon av socknens byskolor. Min mor var här som barn i småskolan och beskådade bl.a Orchidéer och Ängabollar på den lilla ängen intill bäcken. Dessa blommor fanns altjämt kvar när vi årligen under sensommrarna slog gräset på just denna lilla äng tillsammans med några av byns fältbiologer med Janne Johansson i spetsen.
Familjen Magnusson på midsommarutflykt med Mormor och Morfar vid Selbäck 1967.
Lisa Magnusson plockar blommer tillsammans med Farmor vid Selbeck midsommar 1991.
Före laga skiftet 1838 arrenderade Anders Pålsson och Per Olsson 1700-tals gården Åkarp i Rya socken. De
bodde i samma mangårdsyggnad men hade skilda uthuslängor kring varsin gårdsplats. Den ursprungliga mangårdslängan var 17 meter lång. Längst i väster fanns visthus med loft av furubräder. Härbägshus med dörr mot söder och ett mindre fönster mot norr inryms i denna delen.
Även de två kammrarna i öster hade loft av furubräder. En genomgående förstuga med stensatt golv förbinder de båda kammrarnas ingångar till det östliga härbärghuset med ingången till stuga och kök vilka utgjorde ett utrymme. I text ur Kyrkans tjänare från 1950, beskriver Bringe'us en mellanstuga med kraftigt tak av furubåle, som i öst och väst är omgivet av smalare härbägeshus med loft. Här går tankarna till ett sydgötiskt hus eller högloftastuga som vi säger häromkring.
Vid skiftet använde Anders Pålsson timmer från den gamla mangårdsbyggnaden i Åkarp för att resa utflyttningsgården invid den gamla kyrkvägen söderut mot Ingeborrarp, medan Per Olsson i Åkarp bygger en ny bostad med vagnslider och fähus från grunden. Den nya mangårdslängan stod färdig 1841 medan stall och uthus kom till något senare. Stolpar och båle från tidigare bebyggelse har med stor sannolikhet användts vid bygget av det vi under vår tid i Åkarp kallade för logan.
Detta vittnar framför allt skiftesverket som utgör den nordliga långsidan om. Här kan man än idag se äldre båle av både ek och fur. "Logan" är uppförd på den plats där den gamla mangårdslängan med rötter från 1600-talet en gång stod. Åkarp 17:2 har många likheter med Slättsjöstugan på Ingeborrarps friluftsmuseum. Även detta hus stod färdigt 1841.
I samband med Hembbyggdsföreningens ugivning av Nils-Arvid Bring'eus bok Gåramålningar, gjorde Sydnytt ett reportage våren 1999. Delar av inslaget spelades in vid vår dåvarande gård i Åkarp utanför Eket i Örkelljunga kommun. Anledningen till att Bringeus valde vår gård, var att den under årens lopp blivit till viss del förskonad från modernisering. Därmed är vyn som gåramålaren för ca 100 år sedan valde sig ganska lik. Klicka på bilden för att se inslaget.
←